Bland det bästa jag vet är när musiker medvetet (eller omedvetet?) väljer att vara helt anonyma eller gömma sig bakom masker och förklädnader. På ett sätt lämnas jag då som lyssnare ensam med konstverket, jag slipper förhålla mig till den eller de personer som står bakom musiken. Min konstanta besvikelse är att musik sällan går väl ihop med de som skapar den, det blir alltid någon dissonans. Kanske av den enkla anledningen att vissa konstverk lämnat konstnärens händer och då inte har något mer med ursprunget att göra. Intervjuer mer konstnären blir då bara aparta och märkliga, jag vill inte möta den här människan utan själv förhålla mig till konstverket.
Nog med teoretiserande. Av den här anledningen gillar jag verkligen band och artister som The Residents, Oni Ayhun, Burial, Roffe Ruff, Planningtorock samt i viss mån även The Knife. Alla har de gemensamt att det viktiga är verket och inte personerna bakom, kanske finns redan personerna bakom musiken inuti musiken, därför blir det ointressant med distraherande intervjuer och bilder frånkopplade musikverket. Mer anonymitet i musiken!
Planningtorock - The Breaks
