Jag kan inte minnas att någon skiva av Interpol, förutom den första, Turn on the bright lights har fått några fina omdömen av svenska kritiker. 2002 var Interpol hypade som en del av en smärre ny våg av Post-Punk, främst från USA. Av någon anledning har varje skiva därefter sågats, i synnerhet av Nöjesguiden (kanske inget tecken ändå?). Möjligtvis har det att göra med att Interpol pumpat ur sig skiva efter skiva i samma stämning, ett melankoliskt men alltid välgjort malande. Många musikkritiker verkar helt besatta av någon sorts framstegsfilosofi där varje band och artist måste återuppfinna hjulet med varje nytt skivsläpp. Själv är jag nöjd med att Interpols fjärde skiva, den självbetitlade Interpol, är lika sur och vacker som den första.
Interpol - Summer Well
